Här följer en rapport och partier från SM för synskadade 2020.
Klicka här för att se samtliga resultat via Chessresults.
Klicka här för att lyssna till Jörgen Magnussons rapport om turneringen.
Klicka här för att ladda ned partiet mellan Jörgen Magnusson och William Johansson.
Klicka här för att lyssna till kommentarer till partiet.
2018 gästades svenska synskadade schackspelare av rumänska kollegor. Nu var det vår tur att resa till dem för schackligt utbyte. Torsdagen 25/e juli reste Håkan Thomsson, Tage Johansson, David Atterberg, Jan och william Johansson, Natasha Dalle och Jörgen Magnusson till Bukarest. Vi möttes av arrangören Sorin Lapadatu. Vi åkte i minibuss till Calemanesti som ligger cirka 16 mil från Bukarest. På fredagen spelade alla svenska spelare mot alla rumäner. Det blev snabbschack med tio minuters betänketid med 10 sekunders tillägg. Även om Jan och Natasha var med som ledsagare ville även de spela. Jan fick spela i snabbschackturneringen och Natasha fick representera Sverige i långpartimatchen som spelades på lördagen.
På lördagen spelade vi en traditionell lagmatch. Betänketiden var 90 minuter med trettio sekunders tillägg. I bordsordning ställde vi upp oss som följer: Jörgen Magnusson, Håkan Thomsson, Tage Johansson, William Johansson, Natasha Dalle och David Atterberg. Även om Rumänerna var favoriter tyckte vi att vi ändå hade goda chanser att nå oavgjort eller en knapp seger. Men när allt var klart skrevs siffrorna till en knapp förlust, 3,5-2,5 i våra värdars favör. Jag och Natasha vann båda som vit och William Johansson lyckades som svart att rädda en mycket svår ställning mot en stark motståndare. Jag har kommenterat mitt parti. Det är väldigt komplicerat och därför har jag delat upp kommentarerna i två filer på ungefär en timme vardera.
Klicka här för att ladda ned en wordfil med mitt parti mot Pribeanu.
Klicka här för att lyssna till den första ljudfilen med kommentarer till partiet.
Klicka här för att lyssna till den andra ljudfilen med kommentarer till partiet.
Jag kan rekommendera Sveriges synskadades schackförbunds facebookssida där det finns en hel del inlägg, bilder till de flesta ronderna samt undertecknads försök att vara lite finkulturell och länka till olika musikaliska alster som illustration till turneringsläget. Du behöver inte vara med på Facebook för att läsa i gruppen.Länk till facebookgruppen för Sveriges synskadades schackförbund.
Länk till turneringens sida på Chessresults.
Klicka här för att ladda hem alla partier i pgn-format.
Det fjortonde världsmästerskapet i schack för synskadade spelades i Cagliari på Sardinien i Italien med rond ett den sjätte april och rond nio den fjortonde. Det skulle bli mitt fjärde VM. 1986 och 1990 erövrade jag fjärdeplatsen och 2006 öppnade jag väldigt bra med 4,5 på de första fem ronderna. Därefter kolapsade jag totalt. En vecka innan VM hade jag försvarat min doktorsavhandling i religionshistoria. Det verkar som att mina mentala batterier helt enkelt tog slut efter den fridag som följde på rond fem. Jag lyckades med nöd och näppe skrapa ihop en remi på de fyra avslutande ronderna. En gammal vän, Hugo Roman som ofta varit ledsagare för synskadade belgiska schackspelare, sade några dagar innan årets VM att han fortfarande hoppades att jag skulle bli världsmästare. Nåja, det är ju tveksamt om man kan vara lovande i över trettio år och trots att jag var rankad sexa såg jag inte så optimistiskt på mina chanser att vinna VM. För att klara det måste man nog spela betydligt mer än jag gör. Men man vet ju aaldrig, även ett lik kan förgifta vattnet!
Tre svenskar ställde upp. Förutom mig skickade vi Tage Johansson och David Atterberg, båda sjutton år. Bland de åttiosex spelarna var Tage rankad sextiofemma och David åttiotrea. För David skulle varje remi vara en stor framgång och om Tage kunde klara en placering i mitten av fältet skulle jag vara mycket nöjd. Deras coach var Magnus Holm och under en vecka var även min fästmö Natasha Dalle en förstärkning till det svenska laget.
Jag har spelat tio olympiader och det här blev mitt fjärde VM för synskadade. Men så dåliga arrangemang som vid årets VM har jag svårt att dra mig till minnes. Vid VM i Moskva 1986 undfägnades vi med salt lax eller kyckling vid varje måltid. Det var riktigt trist efter nästan två veckors spelande, men man kunde ju förstå bristen på variation med tanke på den sovjetiska planekonomin. Då vår kost i Italien hart när var lika variationsfattig som den sovjetiska och då hotellets standard och spellokalen var under all kritik, mötte jag då och då generade italienska spelare som skamset bad om ursäkt för den ogästfrihet som präglade arrangemanget. Italien är ju ett fantastiskt matland och även om god organisation inte är det som jag främst förknippar med Italien brukar man i alla fall göra sitt bästa för att välkomna gäster.
Men trots allt tror jag inte att de svenska prestationerna försämrades nämnvärt av förhållandena. Svårare var det för de lite fylligare spelare som inte ens fick plats i de klaustrofobiskt små duschkabinerna, eller de blinda som också hade svårt att gå och därför ofta kände sig som fångar då hissen inte fungerade och att en promenad därför blev ett svårt projekt som man helst avstod ifrån. Domarna visade prov på mängder av brister. De var helt enkelt inte så väl inlästa på reglerna, vilket inte hindrade dem från att komma med tvärsäkra påståenden som de senare fick ta tillbaks. En av många bottennoteringar uppnåddes då huvuddomaren blåljög för presidenten för IBCA, The International Braille-chess association, och hävdade att spelarna hade gott om plats, trots att det om båda spelarna hade två lite större bräden helt enkelt inte fick plats.
Enligt programmet skulle rond ett börja klockan 15:00 och invigningen skulle börja en timme tidigare. Vi var punktligt på plats inför invigningsceremonin, men vi blev bortkörda från våra platser då vi uppmanades att hämta våra schackbräden och ställa upp inför ronden. Vanligtvis brukar detta ske efter invigningen. Vi fogade oss snällt och cirka 14:15 satt vi nu och väntade med allt uppställt.
14:50 började någon tala italienska. Tyvärr fanns det inga mikrofoner och då det inte följde någon översätttning på ett tag ökade sorlet i lokalen. Folk hade givit upp ambitionerna att hänga med i vad som begav sig. Så tog presidenten för IBCA ordet, ja han gjorde ett försök i alla fall. Inför det bristande intresset och då ingen mikrofon fanns sade han endast att vi redan var försenade och att han förklarade turnerngen öppnad. Med tanke på den påstådda förseningen gjorde det ett lite komiskt intryck då domaren så sade att ronden skulle börja om tio minuter.
Klockan blev drygt 15 och det annonserades att domarna skulle starta klockorna, vilket ingen domare gjorde. Själv startade jag min egen klocka när jag insett att ingen domare skulle komma och så var vi igång. Allt gjorde ett patetiskt och tragikomiskt intryck vilket föranleder mig att länka till följande klipp som väl beskriver arrangörerna inför turneringens öppnande. Klicka och tryck på spela.
Då Tage och David var rankade på den undre halvan i fältet mötte de svårt motstånd i rond ett och deras förluster var det inte mycket att säga om. De kämpade väl och gjorde vad man kunde begära av dem. Själv mötte jag en slovakisk spelare på 1918 i rating. Jag var vit och ville inte avslöja vad jag egentligen tänkte spela som vit i turneringen. Nåja, om sanningen ska fram hade jag inte alls bestämt mig för vad jag skulle spela, än mindre hade jag hunnit förbereda något. Mitt tidigare standardvapen var londonsystemet. Det har jag tröttnat på och folk kan bemöta det bättre nu när det kommit på modet.
I rond 2 ställdes jag mot en verklig veteran. Tadeusz Zoltek är 82 år. Han har haft en spelstyrka på över 2300 och är fortfarande stark, även om han numera har 2100. Det är imponerande att se att han fortfarande spelar turneringar såväl i Polen som utomlands, både integrerat och för synskadade. Zolteks spelstil är mycket positionell och jag blev förvånad när han spelade en gambit. Jag valde att spela mycket skarpt och då vek han nd sig och valde en variant som ledde till lika spel. Jag fick en del press, men han försvarade sig bra och mot slutet var det jag som fick spela korrekt för att undvika att kommma sämre. Efter sex timmar slutade partiet i remi.
David mötte en stark motståndare odh hade aldrig några egentliga chanser. Tage mötte en stark motståndare och vi övergår nu till att diskutera hans parti.
Klicka här för att ladda ned partiet i wordformat.
I rond tre tog Tage sin första vinst, i och för sig mot en klart lägre rankad spelare, men en vinst är alltid en vinst. David förlorade mot en spelare på 1600. Själv fick jag glänsa med ett vackert tornoffer.
Klicka här för att ladda ned partiet Magnusson mot Vela i wordformat.
Klicka här för att lyssna till mina kommentarer till partiet.
Den femtonde schackolympiaden för synskadade spelas i Ohrid i Makedonien. Hotellet ligger mellan en sjö som gränsar till Grekland och Albanien och ett berg som dramatiskt tornar upp sig bakom oss. Länk till turneringens hemsida.
Själv kan jag med skräckblandad förtjustning konstatera att det blir min tionde olympiad. Som trettonåring debuterade jag 1980 vid OS i Nederländerna. schack-OS för synskadade har flyttats från de ordinarie OS-åren och spelas nu ett år senare för att öka möjligheterna för deltagarländerna att få sponsorer. För många har det varit svårt att konkurrera om slantarna med andra intressenter som exempelvis paralympics.
Sverige har aldrig varit en topppnation vid OS och i år ser det extra tufft ut då två av våra bästa spelare, bröderna Markus och Patrik Berggren saknas. Till skillnad från många länder i västeuropa har vi dock lyckats hyggligt med återväxten och i år debuterar sextonårige Tage Johansson i landslaget där han spelar på andra bordet. Det ser också ljust ut när det gäller återväxten och till nästa OS hoppas jag att vi har klart lägre medelålder och högre snittrating än i år. Än högre medelålder är något som präglar flera av de andra västeuropeiska lagen. Tack vare bättre sjukvård har många människor som tidigare skulle blivit synskadade kunnat behålla synen, vilket ger oss ett alltmer begränsat antal personer att locka till synskadeschacket. Många länder lever på den ökande grupp av spelare som då de börjat se sämre på äldre dagar etablerat sig som starka spelare bland synskadade. Här har vi en stor framtida potential, men hitills består vårt lag av spelare som varit synskadade sedan barndomen. Sverige represeenteras i år i bordsordning av Jörgen Magnusson 2290, Tage Johansson 1885, Håkan Thomsson ännu ingen elorating, Richard Spele 1869 och Dobrivoje Vukovic 1669. Lagkapten är Magnus Holm.
27 länder dök upp till start, tyvärr saknas i år såväl Finland som Norge. Sverige rankas som nummer 14 så vi fick ta oss an regerande olympiska mästarna i den första ronden!
Vår tredjebordsspelare, Håkan Thomsson anlände en dag senare än övriga laget, så i rond ett mönstrade vi även vår reserv. Ryssland har ett jämnt lag där bord 4 hade 2316 och förstabordet 2427. På bord 2-4 ligger våra spelare mellan 1700-1900 så där såg det alltså mycket tufft ut. Jag själv har 2290 och hade dessutom vit så där kunde det mycket väl bli utdelning.
Vi hade en hel del möjligheter i Richard Speles parti på bord 3, men efter en hård kamp gav motståndarens spelstyrka utdelning. På bord 2 och 4 spelade Tage Johansson respektive Dobrivoje Vukovic svart och de hade inga riktiga chanser på poäng.
Själv hade jag som ambition att spela aktivt och gärna offra någon bonde för långsiktig kompensation, men helst utan att utsätta mig för stora risker. Till en början gick allt enligt planen. Jag offrade en bonde, men fick löparparet och jag kunde även hindra min motståndare från att rockera. Jag siktade på att få tryck med två fianchetterade löpare och en del halvöppna linjer. Till min förvåning verkade jag spela rätt sunt de första tio dragen och vi fick spela utan teori vilket jag hoppades skulle gynna mig då min motståndare är en stark och mycket tävlingsaktiv spelare.
Min ringrostighet inverkade nog då jag begick ett grovt misstag och plötsligt hade jag visserligen fått två löpare mot två springare, men jag var fortfarande bonde under och jag hade dragit på mig en helt rutten ställning. Då hans kung fortfarande var i centrum såg jag ingen annan utväg än att offra två bönder till och göra allt för att öppna ställningen. Inombords svor jag som en borstbindare över hur jag kunnat försätta mig i den situationen och jag fick lägga ned mycket betänketid. Då vi spelade med 40 drag på 2 timmar började det bli stressigt då jag hade en kvart kvar efter dryga 20 drag. Men samtidigt började jag få en ställning där jag hade allt att vinna och inget att förlora.
Plötsligt hade jag vunnit tillbaks två bönder och hade nu ett slutspel med bonde under, men med löpare mot springare och en del svagheter att trycka på. Psykologist började jag trivas även om min motståndare nog fortfarande stod på vinst, men jag kunde spela snabba och aktiva drag och det började bli mer och mer kamp om poängen. Med två minuter kvar för 7 drag hade jag till och med enligt schackprogrammet Stockfish utjämnat och vi gick in i en dragupprepning. Jag kunde krävt remi med mitt trettioåttonde drag, men jag avstod från det för att provocera min motstndare till att försöka straffa min sturskhet. Alexey Smirnov hade cirka 10 minuter kvar mot min knappa minut och han föll för frestelsen att komplicera spelet. Plötsligt stod jag på vinst, men med få sekunder kvar begick jag ett grovt fel i drag 40 och stod på förlust, vilket min motstndare återgälldade med ett tillsynes mycket starkt drag.
Åter var det inga vackra tankar som gick genom mitt huvud då jag tog en promenad efter att ha klarat tidskontrollen. men lyckan verkade denna dag stå den galne bi och när jag kom tillbaka till bordet hade jag utarbetat en forcerad avveckling till remi där jag genom ett kvalitetsoffer kunde döda ställnigen.
Slutresultatet skrevs till 3,5-0,5 till Ryssland, vilket nog kan anses som ett relativt normalt resultat utifrån lagens sammansättningar. För egen del kunde jag konstatera att liket, dvs. undertecknad, fortfarande visar vissa ehuru mycket tvivelaktiga livstecken!
I rond 2 ställdes vi mot Nederländerna. Nu gjorde Håkan Thomsson entré på bord 3 och Richard Spele flyttades ned till bord 4. Våra motståndare hade ett jämnt lag där bord 1-4 låg mellan 1900-1700. Även i rond 2 hade vi vit på udda bord.
Till en början såg det rätt okej ut för oss. Ställningarna var jämna med undantag för mitt parti där jag lyckats misshandla en lugn ställning och snabbt försätta min kung i akut livsfara. Min lägre rankade motståndare tog chansen att bjuda remi, vilket jag snorkigt avslog för att locka fram misstag från min motståndares sida.
Tage Johansson hade spelat bra som svart på bord 2, men tappade plötsligt tråden. Som så ofta händer när ställningen börjar krackelera begick han ett misstag som snabbt ledde till förlust. Richard Speles parti förlöpte relativt lugnt och snart enades man om remi.
Min motståndare spelade bra och öste på mot min kung, medan jag försökte hålla ihop på kungsflygeln samtidigt som jag gradvis började få igång motspel på damflygeln. Plötsligt såg jag hur min motståndare kunde offra sig igeom och i en lång forcerad variant sedan få tillbaks materialet med ränta. Så kom offret, men till min lättnad offrade han på fel sätt och nu kunde jag genom en serie exakta drag ta udden av hans angrepp och slå igenom på andra kanten.
Håkan thomsson spelade onödigt försiktigt och fick så småningom en del problem, men ungefär då jag vunnit stod det klart att han kunde avveckla till remi vilket skrev slutresultatet till 2-2.
Laget har presterat något under vad vi kunnat förvänta oss och mitt eget spel har varit allt annnat än bra. Kanske är det pga. en utbrytande förkylning som jag begår enkla misstag. Det enda som varit säkert i mina partier är att dramatiken varit hög och att min största tillgång i partierna varit mina motståndares misstag.
I rond 3 mötte vi Kosovo. De hade inga spelare med elotal och vi hade heller ingen annan information om dem. Jag stannade på hotellet för att sova och kurera en kraftig förkylning medan de övriga i den svenska deligationen åkte in till staden Ohrid.
Vi hade svart på udda bord och idag mönstrade vi Dobrivoje Vukovic på bord 4. Tage Johansson fick tidigt ett kraftigt övertag som vit på bord 2 och det värmde i hjärtat när han kaxigt tog sin första seger i det svenska landslaget. Tyvärr drabbades vi ungefär samtidigt av en motgång på bord 4 där Dobrivoje Vukovic förlorade pjäs och sedermera partiet.
Efter en lite krokig spelöppning där jag till sist landade i en stenmursuppställning i holländskt. Vis av mina tidigare skakiga insatser spelade jag mer vårdat och jag kunde slå tillbaka min motstdares angrepp och efter 23 drag gav min han upp inför en oundviklig matt i nästa drag.
Håkan Thomsson spelade vårdat som svart i franskpt parti och kunde steg för steg underminera vits centrum och så skrevs slutresultatet till stabila 3-1.
Jag har väntat på ett maktskifte i världstoppen. Indien har enormt många synskadade spelare att välja bland, en stor satsning på schack generellt och många yngre spelare i laget. Skulle de nu detronisera Ryssland? I mötet mellan dessa länder visade sig Ryssland dock helt överlägset och de vann med imponerande och osannolika 4-0.
I rond 4 ställs Ryssland mot sin ärkerival Ukraina, men jag förväntar mig att ryssarna går segrande ur den striden.
Själva tar vi oss an Italien. De har fyra spelare på 1800. Jag spelar svart på bord 1 och jag borde kunna vinna om jag spelar lite vettigare än i början av turneringen. På bord 2-4 är det väldigt jämnt, men vi har vit i två av dessa partier. En uddapoängsseger vore ett logiskt och för oss positivt resultat. Vi inleder dagen med en morgontidig vandring uppför det berg vid vars fot hotellet ligger.
Det har varit stressiga dagar för mig. världsschackförbundet för synskadade har haft kongress under två förmiddagar och för mig har det även inneburit lite lobying.
Italien var vår motståndare i rond 4. De hade ett jämnt lag med spelare mellan 1800-1900 på de fyra förstta borden. Vi bytte ut Richard Spele på sista bord mot Dobrivoje Vukovic. För första gången på många år spelade jag sicilianskt som svart. Min motståndare valde det så kallade grand prixangreppet. Jag utjämnade nog rätt tidigt, men det märktes att jag inte riktigt var bekant med ställningstyperna. Jag överexpanderade och fick plötsligt stora problem.
På bord 2 spelade Tage Johansson mycket bra i londonsystemet som vit. Hans motståndare som ställt upp sig kungsindiskt stod snart inför akuta hot mot sin kungsställning och satsade på ett desperat motangrepp.
På bord 3 spelade Håkan Thomsson stabilt som svart och partiet gick mot remi även om Håkan hade lite press. Dobrivoje Vukovic hade långsiktiga problem då han hade två springare mot två löpare i en ställning som öppnades upp vartefter partiet fortlöpte.
Jag lyckades röra till ställningen och plötsligt hade en oerhört komplicerad ställning uppstått där vi båda hade två förbundna fribönder som sprang. En av mina rusade dock snabbt ned till b2 och jag kunde konstatera att jag antingen skulle spela remi eller vinna. Men jag hade fått lägga ned mycket tid och energi på att jobba mig ur min tidigare prikära situation och då jag även ville försöka vinna för lagets skull begick jag ett misstag och plötsligt såg jag att jag verkligen hade en allt annat än bra ställninng om min motståndare fann den rätta planen. Dags att se kaxig ut och bjuda remi. Min motståndares händer darrade och med tanke på att jag har 400 poäng högre rating accepterade han direkt. Jag kom undan med blotta förskräckelsen.
Det såg ändå bra ut för Tage stod på kanonvinst på bord 2. Men istället för att snabbt slå igenom på kungsflygeln tog han en kvalitet och motståndaren fick en hel del motspel. Vid korrekt spel var det fortfarande vinst men en olycka kommer sällan ensam och Tage gick in i ett mattnät.
Slutresultatet skrevs till 1-5-2,5 till Italien. Något som vi inte var nöjda med
Tvärt emot mina förutsägelser storspelade Ukraina mot Ryssland och vann med 2,5-1,5, man hade till och med mersmak.
I rond 5 hoppades vi på att revanschera oss efter bakslaget mot Italien. Det såg också mycket bra ut till en början. Jag förväntade mig att Ernst Bindzus skulle spela holländskt. Han anade nog att jag förberett något och vi kom istället in i pirc. Ställningen blev snabbt ohållbar för min motståndare och jag kunde inkassera en etta efter endast 14 drag.
Håkan Thomsson spelade också förtroendeingivande på bord 3 och vann relativt bekvämt. Allt såg ut att gå mot en storseger.
Tage Johansson stod något bättre och avslog ett remianbud. Mensamtidigt tappade han tråden coh ställningen bröt tyvärr ihop rätt snabbt>/p>
Det blev inte muntrare då Richard Spele satte bort sig efter att ha spelat utmärkt. 2-2 var definitivt inget som vi önskat oss.
I toppen ställdes nu Ukraina mot Polen. Det starka polska laget vann med 2,5-15 och tog ledningen.
Tage Johansson kom som svart in i accellererad drake och han fick snart slagläge. Det var nervkittlande att se hur han missade tre avgörande lägen men så kom ytterligare ett och han kunde inkassera en mycket fin skalp mot en 2000-spelare
Tyvärr gick allt Makedoniens väg på bord 3 och 4 där Håkan Thomsson respektive richard Spele kämpade. Men 2-2 var ett klart positivt resultat.
I matsalen efter ronden mötte jag mina ryska vänner som var lyckliga som barn över sin seger mot Polen. Nu delade Ryssland Ukraina och Polen ledningen.
Det var med en positiv känsla vi gick in i matchen mot Litauen. Jag mötte min gamle antagonist Boris Rositsan. Han har varit fidemästare men hans rating har sjunkit till 2100. Vi hade mötts vid två tillfällen. Båda partierna där jag varit svart slutade remi efter hård och lång kamp. Jag valde en lite udda variant i leninnggradvarianten i holländskt. Min motståndare bjöd remi efter sitt nionde drag, men jag gillade att ställningen redan blivit mycket komplicerad och avslog anbudet. Efter rätt bra spel från min sida vann jag bonde och det var sedan lätt att omsätta den i vinst. Det kändes som att min formkurva pekade brant uppåt!
För tage Johansson på bord 2 och Dobrivoje Vukovic på bord 4 gick det klart sämre. Men Håkan Thomsson som tidigt kommit uselt som svart i franskt visade att han har en god taktisk blick och plötsligt satt hans motståndare ohjälpligt fast i ett förnedrande mattnät. Detta föranledde sedermera vår lagkapten Magnus Holm att hålla ett sentimentalt tal vid middagen. Ytterligare ett klart positivt 2-2 mot våra starka motståndare.
Toppstriden såg ut att gälla hur många partipoäng som Ryssland, Ukraina respektive Polen skulle ta. De verkade svårt för andra lag att stoppa dem. Men Serbien ville ha ett ord med i laget och till min förvåning besegrade de Ukraina som nu halkade efter Ryssland och Polen som båda fortsatte att ånga på i delad ledning.
Vi hade ju klarat av 2-2 mot ett par starka länder och det verkade realistiskt även mot Slovenien som stod för motståndet i ronnd 8.
Jag hade svart mot en spelare på 2000 och de hade faktiskt något högre rating på bord 3 och 4 än på bord 1. Jag valde att åter försöka med sicilianskt parti. Min motståndare verkade vara en positionellt lagd spelare som inte gärna gick in i verkligt hårda varianter. Jag hoppades därför kunna utjämna enklare om jag spelade lite aktivt i början. Detta beslut fattade jag vid brädet jag hade förberett ett annat försvar mot hans 1. e4. Den variant som uppkom kände jag till, men relativt ytligt. Svart skulle stå lika men hans tionde drag avvek från det jag studerat tidigare. Jag insåg att ställningen var långt känsligare än jag förstått. Jag valde att rockera det var det enda rimliga draget i ställningen men det innebar samtidigt att jag var tvungen att offra först bonde och sedan kvalitet. Jag var långt ifrån säker på att jag hade kontroll för det kunde ju hända att vägen till utjämning skulle se ut på något annat sätt än det jag kommit på. Min motståndare fortsatte att spela snabbt 15 drag på 10 minuter medan jag lagt ned 50 minuter på de fem drag som jag spelat utan teori. Bonde under var jag men trots att en kvalitet ständigt hängde verkade det som att jag hade god kompensation. Så spelade min motstådare ett tillsynes starkt drag, vilket jag bemötte med en forcerad sekvens av drag som gjorde att min motståndare stod inför övermäktiga problem. Efter 24 drag kunde vi konstatera att vit skulle bli matt i nästa drag.
Tyvärr var det tydligt att våra motståndre var för starka på övriga bord. Vi fick en till remi då Tage Johanssons motståndare bjöd för att säkra matchsegern som skrevs till 2,5-15 i slovénernas favör.
I rond 9 ställs vi inför Sydafrika. Det är en match som vi borde vinna och kanske har vi chans att komma bland de sexton bästa och därmed kvalificera oss till lag-VM.
I sista ronden ställdes vi mot ett av de svagaste lagen i turneringen, Sydafrika. Dobrivoje Vukovic fick chansen på bord 4.
Sydafrika hade tre orankade spelare och på bord 2 hade de 1622 så vi var klara favoriter. På bord 4 var vi svart och Dobrivoje Vukovic utjämnade snabbt, men ställningen var svår att föra vidare till något konstruktivt och spelarna enades relativt snart om remi. Jag vann snabbt på bord 1 där min motståndare visserligen klarade att inte bli matt i spelöpppningen, men på bekostnad av förlust av en löpare. Även Tage Johansson och HÅkan Thomsson vann bekvämt och vi kunde avsluta turneringen med en seger med 3,5-0,5.
Ukraina hade förlorat mot Serbien och Indien som jag väntat mig mycket av hade tagit poäng av Polen så Ryssland kunde genom vinst i sista ronden säkra guldet före Ukraina och Polen.
Indien slutade på sjunde plats, men man låg klart närmre medalj än matchpoängen visade. De hade exempelvis klara vinstställningar på två bräden mot Ukraina, pjäs respektive två bönder över. Men tidsnöd och orutinerade spelare fällde utslag och man förlorade båda dessa partier. Deras förlorande spelare var bara femton respektive sexton år gamla och jag förväntar mig mycket av Indien vid VM i Italien 2019.
Vår insats blev inte så bra som vi hoppats. Vi slutade på plats sjutton. Det kändes surt då de sexton första länderna kvalificerar sig till lag-VM.
Våra insatser spretade en del. På bord 4 lyckades Richard Spele och Dobrovoje Vukovic bara skramla ihop tre remier sammanlagt. HÅkan Thomsson gjorde en mycket bra insats och tog 5 poäng av 8 på bord 3. Tage Johansson hade tufft på andra bord och förlorade 50 poäng i rating genom sina 3,5 av 9. Här ser jag emellertid många positiva tecken. Det var Tages första landslagsuppdrag och ett OS är alltid krävande. Med lite mer rutin hade 50 % legat inom räckhåll och han kommer växa som schackspelare genom det schackliga arbete som ett OS innebär i form av spel, men även genom det seriösa förberedelsearbete som föregick varje rond. Själv var jag mycket bekymrad över mitt spel i de första fyra ronderna. Det var alldeles för svajigt och jag kunde förlorat både mot Italien och Nederländerna. Mot ryssland blev det remi, men där stod jag både på förlust och vinst. Jag får vara mycket tacksam över mina tre av fyra i början av turneringen. Men sedan lossnade det rejält och jag vann fem raka utan några som helst bekymmer. Åtta av nio var ett av de absolut bästa resultaten på bord ett under OS, men man har tidigare infört en regel att bordspris endast kan tilldelas dem som spelar i lag som slutat på övre halvan i fältet. Nåja, jag var nöjd och kunde konstatera att jag åter klättrat över 2300 i rating.
Här följer lite intervjuer efter turneringen.
Klicka här för att lyssna till en intervju med den nye sverigemästaren Håkan Thomsson!.
Klicka här för att lyssna till en intervju med Tage Johansson som är 16 år och redan fått ett elotal på 1900!
Klicka här för att lyssna till en intervju med turneringens debutant Mickaela Persson.
Klicka här för att lyssna till en intervju med turneringens yngste deltagare som också blandade sig i medaljstriden i klass 1.